- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
300

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Våra öden på vägen till Bogtsang-tsangpo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

300
gjordes af glasklar is, skimrande blågrön i daldjupet, där
underliga grottor urholkats af sommarvattnet. Här pressa-
des vinden ihop som i en blåsbälg samt väsnades och
pep i klipputsprången. I en utvidgning af dalgången
gjorde vi upp eld och rastade. Utmed klippväggen ofvan-
för sväfvade sex stolta örnar på orörliga vingar.
Enligt öfverenskommelse mötte oss Rabsang med ett
par af våra jakar, så att vi kunde rida tillbaka. Men
han medförde också oroande nyheter. Vid de tält vi sett
i går högre upp i dalen hade tolf beväpnade ryttare sam-
lats för att hejda oss. Med ilbud hade nämligen en order
kommit från Schigatse att spärra vår väg och tvinga oss
tillbaka mot norr. Jag gjorde inga frågor vidare, men
återtåget var tyst. Väl kändes det bittert att just nu — då
vi från La-ghjanjak skådat ut öfver det stora okända landet,
blott genomskuret af Nain Sings route af 1873, som vi
tänkt korsa i en enda punkt — se alla de vackra upptäckter,
jag så länge drömt om, blekna bort som en dimma, och
särskildt grämde mig den tanken att andra sedan skulle
komma och beröfva mig dessa eröfringar. Minnen från
den förflutna hösten och förvintern susade i mitt hufvud;
det väldiga brospann, vi spänt öfver Tjang-tang, hade
hållit och i sista ögonblicket hade nomaderna kommit oss
till hjälp. En vacker och djärf resa hade det varit, men
jag hade aldrig tänkt mig den som annat än ett förspel til1
de stolta planer, som höllo mig vaken om nätterna och
bundo mina tankar under de tröstlöst långa ridterna. Och
nu hade dråpslaget kommit, nu skulle mina segerdröm-
mar förtona i det blå med röken från den lägereld, som
betecknade vår sydligaste punkt af framträngandet i de’
förbjudna landet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free