Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ödemarkens jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
sången. Gubben hade vandrat långa vägar i sitt lif och
tiggt sig fram från tält till tält, men då jag bad honom följa
med till dagens läger för att sjunga in julen åt oss, sade
han sig vara alltför trött.
Vår väg ledde allt högre upp i samma dal, där källor
och iskakor snart upphörde. Två kistor med bönestenar
passerades, den ena sju meter lång. I ett stort dalmöte
stodo två tält. De ovänliga männen från i går hade gått
hit i förväg och varnat folket för att sälja något åt oss,
om vi begärde det. Ett par af de våra hade också
försökt, men fått afslag, hvarför Muhamed Isa gick dit och
lät sin mustiga ridpiska dansa öfver uppviglarnas ryggar.
Hela sällskapet föll då på knä med hopknäppta händer och
blefvo märkvärdigt höfliga, och både mjölk och smör
kom fram så mycket som fanns.
Vår dal för oss nu mot öster och slutligen sydost upp
till ett pass, där tydligen ingen stråkväg löpte, ty intet
kummel var rest på dess krön. Det visade sig också sedan,
att vår yngling fört oss på villovägar och försummat att
taga af upp i en söderdal, som förde till passet Gurtse-la.
Men det skadade icke, utsikten var storartad där upp-
ifrån, och under oss hade vi en sjö, som saknas på Nain
Sings karta. Den nedgående dalen är så djupt inskuren,
att man en god stund måste hålla sig på högra sidans
höjder. Här ledde Islam Ahun min stora, apelkastade
Jarkehdi, medtagen och trött; han tog blott några steg
i sänder, men betade dock. Vi hade gjort en lång dagsled
och lägret kunde inte vara långt aflägset, han skulle nog
orka fram; jag klappade honom blott i förbifarten. Han
gick med nosen i marken och betade, men då jag läm-
nade honom åt sitt öde och red vidare, lyfte han hufvudet,
suckade djupt och tungt och såg efter mig. Jag ångrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
