Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ödemarkens jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
sedan bittert att jag icke stannat hos honom; det för-
störde min julstämning. Han hade burit mig vid upp-
brottet från Leh och sedan troget långa ödsliga vägar tills
hans rygg gick upp i sår; då fick han ledigt tills de blefvo
läkta. Sedermera degraderades han till lasthäst, men då
jakarna kommit och förstärkt vår karavan, befriades han
liksom alla de andra från tjänstgöring. På sista tiden hade
vi haft fullt upp med korn åt dem, men han hämtade sig
aldrig. I dag hade han orkat upp på passet, och nog
skulle han väl orka att gå utför också den lilla biten.
Men Islam Ahun kom ensam till lägret. Hästen hade
snafvat i en tvärbrant backe, rullat ett par hvarf i gruset
och blifvit liggande. Islam, som fått stränga order att vara
rädd om honom, stannade och väntade. Men hästen rörde
sig icke mer, utan dog i samma ställning. H varför hade
jag icke förstått honom, då han så tydligt tillropat mig
ett sista farväl! Det grämde mig länge, och jag kunde
icke glömma det sorgsna uttrycket i hans ögon, då han såg
mig rida bort. Den blicken förföljde mig då det var mörkt
om kvällarna och vinterstormen tjöt därute i det kalla,
ödsliga Tibet.
Där nere i arenadalen låg .Dumbok-tso och drömde
under sitt istäcke, ur hvilket en liten klippås, Tso-ri eller
»sjöberget», reste sin rygg. Uppe på höjderna badade ännu
landskapet i sol, men skuggorna blefvo allt längre och
utbredde sig öfver den hvita sjöytan, där de skiftade i
blått. Dalen mörknade, och då vi till fots gingo nedför
de långa, stupande branterna, sänkte sig aftonskuggorna
och blott en hög topp i söder lyste ännu solröd, men
slocknade snart. Dumbok-tso var dagens viktigaste upp-
täckt. Framför tälten brunno juleldarna, spridande sitt
gula sken öfver nejden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
