- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
406

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. I båt utför Tsangpo. — Intåget i Schigatse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

406
Nu svänger floden öfver till höger eller södra dal-
sidan, där bergen stupa tvärbrant ned mot vattnet, nätt
och jämnt lämnande utrymme för en väg, murad och
med block befästad utåt floden. Där gick ett dussin
roddare, bärande sina skinnbåtar på ryggen, och sedda bak-
ifrån liknade de en rad jättelika skalbaggar. Och i mot-
satt led drefvos små karavaner af åsnor, bärande bränsle
till Schigatse. Här börjar nu en följd af de mest stor-
artade och pittoreskt vilda scenerier, man gärna kan tänka
sig. Den ena klippudden efter den andra stupar brant
ned i floden, som sakta susande sveper utmed deras fot.
Till höger ha vi deras mörka vägg, en rad af framspringande
kulisser, och framåt synes flodens bana, där drifisen
skramlar i krökarna. Ibland i en hvirfvel råkar ett isflak på
tvären, höjer sig öfver vattenytan och blixtrar bländande
till i solen, innan det åter kommer på rätt köl. För öfrigt
ligger halfva floden i de södra bergens skugga.
Vi lurade på ett tillfälle att gå i land, men strömmen
var för hastig. Slutligen lyckades dock skepparen få in
oss i en motström, och jag gick ut på en udde just då ett
sällskap af pilgrimer singlade förbi, alldeles lagom för att
fastna i min kamera. De undrade hvad vi hade för oss,
och deras samtal tystnade, då de drefvo förbi udden; de
tycktes draga en suck af lättnad, då de helskinnade kom-
mit förbi och öfvertygat sig om att min kamera icke var
ett eldvapen. Hvart man vänder sig upprullas nya land-
skap och motiv, så penselfrestande, att man skulle kunna
stanna i dagar och rita. Men vi ha icke tid nu ; det är vår
sista dag, vi ha vågat ett alltför högt spel för att nu i
sista ögonblicket sätta allt på ett kort. Ännu är det långt
kvar, säger skepparen, som redan vid starten utpekat den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free