Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Nyårsfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
ju snart med egna ögon få se den heligaste bland alla
heliga i Tibet. Och allt som tiden nalkades, stegrades
deras förväntan och spänning. De ha suttit här i tim-
tal, de ha vandrat genom bergsöknar i veckor och måna-
der, och nu snart -
–––––-
Plötsligt ljuda öfver nejden djupa, långdragna horn-
stötar från de öfversta takplatformerna ; ett par munkar
afteckna sig mot den ljusa himlen; de blåsa i vidunder-
liga hafssnäckor, de framkalla ett genomträngande ljud,
som ekar både gällt och doft i de skrofliga klippväggarna
bakom klostret; de kalla »gelugpas» eller de gula mun-
karnas brödraskap till fest. De ärevördiga lamas, som
fått i uppdrag att stå till min tjänst, förklara allt, men
det är icke lätt att följa med, isynnerhet då tolkningen
utföres af en muhamedan. De säga, att denna första
signal betyder att munkarna samfälldt dricka te. Då sti-
ger ett jubelrop från den församlade mängdens läppar,
ty nu börjas spelen.
Snedt till höger öfver gården är ett galleri på fem
frontkolonner, hvarifrån en väldig stentrappa med elfva
steg leder ned till gårdens plan. Galleriet är nu doldt af
dessa svarta tunga förhängen, som äro så karaktäristiska för
alla lamakloster. Här intoneras nu en mystisk körsång
af osynliga sångare, bland hvilka man dock tror sig höra
både fullvuxna män och ynglingar. Den är dämpad, djup
och långsam, den dallrar af religiös hänförelse under galle-
riets dunkla hvalf, och full af öfvertygelse och maning
tyckes den ropa ut bland berg och dalar: »Kring jordens
länder alla, skall denna lofsång skalla!» Sorlet tystnar,
medan sången stiger i crescendo, men blott för att åter för-
tona, sjunkande bort och döende som i ett underjordiskt
fjärran, som om sångarna redan befunne sig vid Nirvanas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
