Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Nyårsfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
portar. Gripande, mystisk, full af längtan och hopp är
denna underbara Losar-hymn i Taschi-lunpo. Intet af allt
hvad jag hört i den vägen, körsången i Isakskatedralen i
Petersburg, eller Uspenski Sobor i Moskwa, har gjort ett
djupare intryck på mig. Ty denna sång är mäktig och
sublim, på samma gång som den verkar söfvande som
en vaggsång, berusande som ett vin och rogifvande som
morfin. Uppfylld af en högtidlig stämning, lyssnar man
begärligt därtill, och då de sista tonerna uppslukats af
det åter stigande sorlet, saknar man sången.
Ofvanför detta galleri är ett annat, öppet åt dodjas-
tjimbo, såsom gården kallas. Blott dess midt är dold af ett
förhänge af gult siden med röda kanter och nedtill tunga
guldfransar och tofsar. Bakom denna ridå har påfven sin
plats; han är för helig för att hel och hållen skådas af
mängden, men för att han själf skall kunna se spelen är
en liten rektangulär öppning anbringad i ridån. En stund
förgår; en ny signal blåses i långa koppar-basuner —
den helige har lämnat Labrang och är på väg till skåde-
banan. En procession af höga lamas träder in i galleriet,
hvar och en af dem bärande någon del af Taschi Lamas
ornat och öfversteprästerliga insignier. Ett sakta sorl,
dämpadt och vördnadsfullt, höres, mängden reser sig,
spänningen stiger till sin höjdpunkt, nu är det tyst som i
en graf och allas blickar äro riktade mot den port i galle-
riet, hvarifrån processionen inträdt. Han kommer, han
kommer! Då går åter ett sorl, än mera vördnadsfullt än
nyss, genom hopen, åter resa sig alla och förbli stående,
framåtböjda, med händerna på knäna, gripna af helig an-
dakt i Pantjen Rinpotjes närhet. Han går långsamt fram
till sin plats och slår sig ned med korslagda ben på ett
par dynor, och sedan synes blott hans ansikte genom öpp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
