- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
132

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En natt på Manasarovar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132
Tsering betraktade hela äfventyret med skeptiska
blickar. Han sade att sjön var full af mirakler och att
vi i bästa fall skulle drifvas tillbaka af hemliga krafter,
när vi kommit ut en bit. Och han fick medhåll af en
tibetan, som sade att om vi också rodde allt hvad tygen
höllo, skulle vi aldrig nå västra stranden, ty sjöguden skulle
hålla fast båten, vi skulle tro att den rörde sig framåt,
men i verkligheten skulle den icke komma ur fläcken,
och slutligen skulle den vredgade guden dra ned den i
djupet.
Robert hade order att ligga kvar vid lägret n: r CCXI1
tills vi kommo tillbaka, men då vi klockan nio stötte från
stranden, hälsade oss alla till afsked med ett varmt och
mjukt tonfall i rösten, som om de trott att detta var det
sista de sågo af oss. Stämningen höjdes icke af de blixtar,
som flammade i söder och som kunde vara stormvarningar.
Mörkret var dock mindre kompakt, ty månen var i an-
tågande ehuru han ännu doldes af de kullar, som reste sig
bakom lägret. Men dess sken bredde en magisk ljus-
ning öfver sjön, och i söder reste sig Gurla Mandatta
som ett spöke, insvept i hvita lakan af månglans, snö-
fält och glaciärer.
På gifven order togo roddarna fasta tag kring årorna
och ut gled båten från stranden, där de våra stodo kvar
i en tyst och undrande grupp. En stund syntes våra eldar,
men försvunno tämligen snart, då de brunno nästan i
jämnhöjd med vattenbrynet. Robert berättade sedan, att
det sett underligt ut, då den lilla båten aflägsnade sig i
mörkret; tack vare lyktan och dennas reflexer mot masten
syntes den, men när den kom ut på den månbelysta delen
af sjön såg den ut blott som en liten mörk prick, som
snart försvann.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free