Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En natt på Manasarovar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Mörk och gåtfull gapade den stora sjön framför oss i
natten, och under oss lurade okända djup. Ännu synes
strandkullarnas kontur bakom oss, men vi ha icke kom-
mit långt förrän den uppslukas af högre, längre bort
belägna berg, som efter hand dyka upp. Efter 20 minuters
rodd stanna vi och sänka lodet — 41 meter djupt. Strand-
bränningens brus är det enda ljud som stör nattens stillhet,
utom årplasket och roddarnas sång i takt med årtagen. Vid
nästa lodningspunkt var djupet 43 meter. Sjönk sjö-
bottnen icke fortare än så, skulle vår lina räcka. Hvarje
full timme tar jag luftens och vattnets temperatur. Redan
nu kommer sömnens gud på besök; Schukkur Ali gäspar
för hvart nionde årtag, men hvarje gäspning är så lång,
att den sträcker sig öfver tre årtag.
Luften är kaflugn. En långdragen, blank dyning för-
sätter båten i en lätt vaggning. Allt är så stilla och under-
ligt tyst, och ofrivilligt undra vi om några andra varelser
än vi lyssna till plasket från årorna. Det känns varmt vid
8,3° klockan elfva. De båda följande djupen voro 431/2
och 50 meter. Mina roddare följa lödningarna med spändt
intresse och längta efter den vändpunkt, där djupen af-
taga. De finna det hemskt och kusligt att i mörka natten
glida hän öfver så stora djup. Åter blänka blåa blixtar
bakom Ourla Mandatta, hvars kontur då framträder som
en ramsvart silhuett efter att nyss ha stått hvitt i sin
skrud af månbelysta snöfält. En stund senare flammade
hela den södra himlen som i ett haf af eld; blixtarna följde
hvarandra slag i slag, deras sken nådde ända till zenit, de
tycktes darra en stund bakom fjällen, det blef ljust som på
dagen, men då de slocknat, tycktes mörkret ogenomträng-
ligare än förut, och de ökade nattens sublimt högstämda
och dystra allvar. 1 deras sken såg jag de båda män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
