- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
173

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. En stormig rodd öfver den heliga sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173
rullstensbranternas hålor, ett farligt grannskap för de blå-
grå dufvor, som kuttra på utsprången.
Med söt och sur mjölk och tsamba kommo munkarna
ned igen, te hade vi själfva och den enkla middagen sma-
kade förträffligt. Sedan sutto vi ett par timmar vid elden,
medan stormen bedarrade. Jag hade torkat min dagbok
och införde de anteckningar, som återfinnas i detta kapitel.
Under tiden satt Schukkur Ali och underhöll mig med be-
rättelser om sina äfventyr från hans resor i Younghus-
bands och Wellbys tjänst. Det var som om det förflutna
framträdt skarpare för hans minne nu, sedan han så nätt
och jämnt kommit undan med lifvet, och när han råkat i
berättaretagen, var han omöjlig att stoppa, den gode
Schukkur Ali. Jag lyssnade med det ena örat och skref
med det andra — hade jag så när sagt — för att icke
förefalla ointresserad, och hufvudsaken var i alla fall att
Schukkur Ali fick prata.
Det klarnar i norr och alla bergen stå krithvita af snö.
Förr var det blott Kajlas och dess närmaste grannar, som
gjort sig gällande med sina hvita hättor, nu är allting
hvitt. Väl äro vi inne ett stycke i augusti, men är det möj-
ligt att hösten redan börjat? Sommaren har ju varit så
kort, vi ha knappt hunnit att vänja oss därvid.
En ny natt sänker sig öfver jorden. Vi äro omgifna
af ett ogenomträngligt mörker, blott i zenit tindra några
stjärnor. Den döende dyningen brusar mot stranden,
Tso-mavang slumrar sakta in till nattens ro. Öfver oss
tronar klostret som en borg på sin brant och munkarna
ha gått till hvila. Falkarna äro tysta och dufvorna ha
uppsökt sina bon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free