Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Våra sista dagar vid Tso-mavangs stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
fyra stockar på två stenkistor öfver kanalen; den är i full-
komligt godt stånd och utgör ett ytterligare bevis på
att kanalen för icke länge sedan förde vatten. På dess
stenkistor ser man tydliga vattenmärken 47 centimeter öfver
de nuvarande stillastående och svafvelluktande bassänger,
som, rika på slemmiga alger, bildas af källorna. Här höllo
unggäss till, och vi hade all möda i världen att skydda
dem mot bruna Puppy.
Tjiu-gumpa, det femte af sjöns åtta kloster, som vi
besökte, är rätt litet, och har femton lamas, som ingå för
lifstid, under det att abboten växlar hvart tredje år.
Klostret äger några jakar, femhundra getter och hundra
får, som användas till salttransport på Purang, hvarifrån
munkarna tillbyta sig korn. En af dem, en tjuguåring från
Rudok, hette Tsering Tundup och hör till de tibetaner,
jag minnes med särskild värme och sympati. Hans mor
bodde också i klostret och vaktade fåren och getterna,
då de hvarje afton drefvos in i fållorna. Själf såg han
ovanligt bra ut, var fin, artig och hjälpsam, visade och
förklarade allt. Från sin lilla fattiga klostercell på klippans
krön kunde han. drömmande och ensam sitta och se ut
öfver den heliga sjön i öster och den af gudarna försmådda
Langak-tso i väster, men han föreföll ändå melankolisk,
och det bidrog till att göra honom så sympatisk. Han sade
mig uppriktigt, att han tröttnat på sitt enformiga lif i Tjiu-
gumpa; hvarje dag var lik sina föregångare, och ständigt
måste man kämpa för ett knappt uppehälle och vara beredd
på röfvares öfverfall. Det vore mycket skönare att få
lefva såsom vi och fritt vandra omkring bland bergen.
Han bad därför att få följa med oss, och jag sade att vi
gärna skulle taga honom med till Ladak. Då ljusnade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
