Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Om mane padme hum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
i en rad af religiösa påbud och vanor. På honom hvilar
bördan att med sin skärf bidraga till klostrens underhåll
och templens peterspenning. Då han vandrar förbi ett
votivröse, lägger han en offersten på högen; då han
rider förbi en mane-kista, glömmer han aldrig att lämna
den på höger hand; då han skådar ett af de heliga ber-
gen, försummar han icke att tillbedjande falla framstupa
med pannan mot marken; i alla viktigare företag måste
han, för sitt eget eviga väls skull, fråga lagfarna munkar
till råds; då tiggarlaman kommer till hans tältdörr, nekar
han icke att gifva en nypa tsamba eller en smörklimp;
då han själf gör ronden genom tempelsalen, ökar han
offerskålarnas förråd med en gärd, och då han sadlar
sin häst eller lastar sin jak, gnolar han åter sitt eviga:
»om mane padme hum».
Oftare än något Ave Maria eller Pater noster inom
den katolska världen brusar öfver halfva Asien som en
underton till människornas lif och vandringar om och
om igen: »Om mane padme hum!» De gränslösa per-
spektiv, som af de heliga sex stafvelserna öppnas för
den troende, uttrycker Arnold i de fyra sista verserna
af »Asiens Ljus» med följande ord :
»The Dew is on the Lotus! Rise, Great Sun!
And lift my leaf and mix me with the wave.
Om mane padme hum, the Sunrise comes!
The Dewdrop slips into the shining Sea!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
