- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
255

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Om mane padme hum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

255
proppad med pappersremsor, på hvilka den heliga for-
meln är tryckt tusentals gånger. Hela dagen i ända, hur
lång resan än må vara, snurrar den troende sin böne-
maskin och rabblar därvid i rytmiskt sjungande ton: »om
mane padme hum». Milisen, som uppbådats för att taga
fast ett röfvarband, har under ridten större förtroende
för sina bönekvarnar än för sina bössor och svärd, och
det värsta är att kanske bland röfvarna själfva finnas de,
som under flykten snurra sina o m och hum för att
komma undan. En eller annan ryttare bland de eskorter,
som vid olika tillfällen följde mig, var också beväpnad
med en mane-maskin. Ständigt ser man detta bekväma
böneinstrument i händerna på dem man möter. Herden
vid sin hjord mumlar de sex stafvelserna, hans hustru
då hon mjölkar tackorna; köpmannen då han är på väg
till marknadsplatsen; jägaren då han på obanade stigar
förföljer vildjaken; nomaden då han flyttar sitt tält till
en annan betesmark; handtverkaren då han sitter vid
sitt arbete. Med dem börjar han sin dag, och med
dem på tungan går han till hvila. De äro icke blott
dagens, utan hela lifvets A och O, Om och Hum.
Ständigt genljödo dessa mystiska ord i mina öron.
Jag hörde dem i soluppgången och då jag släckte mitt
ljus; icke ens i vildmarken var jag befriad från dem,
ty mina egna tjänare mumlade »om mane padme hum».
De höra till Tibet, dessa ord, de äro ett med I ibet, utan
dem kan jag icke tänka mig de snöhöljda fjällen och de
blåa sjöarna, de äro lika intimt förenade med detta land
som surret kring en bikupa, som vimpelfladdret öfver
passets kummel, som den eviga västanvinden och de dag-
liga stormarnas tjut.
Så är tibetanens lif från vaggan till grafven inflätadt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free