- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
348

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Den sista veteranens död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348
frodig. Ej ett spår af människor. I en klippvägg väs-
nades en flock kajor. Vid lägret inspekterades provianten,
och vi beslöto att göra oss af med tre tunga rissäckar.
Uppblandadt med rostadt mjöl och vatten skulle riset
under de närmast följande dagarna gifvas åt djuren. Af
min proviant återstodo blott två konservburkar, något
jam och biscuits. Kött hade vi sedan någon tid icke
smakat. Hela dagen rådde storm och solen hade åter
försvunnit.
Den 6 februari gingo vi förbi en mycket ymnig källa,
hvars 7,9° varma vatten tömmer sig i sjön. Där hade
fårahjordar nyligen druckit, och från stranden löpte rader
af rösen, uppsatta för att locka antiloperna till i marken
inlagda fällor. Nu syntes intet annat vildt än en ensam
kiang. En mula dog och Abdul Kerims gula häst stu-
pade på vägen. Blott fjorton djur nådde dagens läger,
och bland dem var min lilla hvita ladaki sämst; han
snafvade och föll, och jag gjorde en saltomortal öfver
hans hufvud.
Dagen därpå tillryggalade vi en kort sträcka, lämnade
sjön och dess sterila strand bakom oss och slogo upp
våra tält bland ymnigt gräs. Vädret var härligt och
då vi klockan ett hade — 10°, kändes det som om våren
kommit. Alla djuren lade sig genast för att hvila ut och
tina upp i solskenet. Blott min lilla ladaki började ge-
nast att beta; han ville icke dö, han ville följa mig till
slutet. Vildåsnor och antiloper betade på stäppen och
harar förekommo i mängd. Jag alarmerades af bud-
skapet att tre män syntes på något afstånd i norr, och
karavan-baschi bad mig komma ut och granska dem med
kikaren. De voro antagligen på väg till vårt läger, men
jag skulle ändå ha god tid att anlägga förklädnaden. Länge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free