- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
358

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Den sista veteranens död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

marens sol. Tomt och ödsligt i karavanen denna afton;
det var som om jag förlorat en trofast vän. Nu var bruna
Puppy min tröst, ty hon hade varit med allt från Srinagar
och hennes lilla valp var den yngsta och mest sorglösa
medlemmen i vårt mot förintelsen kämpande följe.
Två mulor hade val orkat öfver passet, men dogo i
dalen. Stängdes vår väg af ännu ett sådant pass, skulle
karavanen gå under. Bördorna voro nu alltför tunga för
de öfverlefvande djuren. En grundlig gallring var nöd-
vändig. Min ulster och det mesta af mina europeiska
kläder brändes. Filtmattor, verktyg, kökskärl, reservskor
för hästarna slopades. Min lilla Stockholmsväska brändes,
hela apoteket, utom kininburken, offrades; min europeiska
toalett, till och med rakknifvarna, gick samma väg; blott
en tvålbit behölls ännu. Alla europeiska saker, som
kunde undvaras, kastades på elden. Ur Frödings dikter
ref jag ut de blad, jag ännu icke kunde utantill; resten
hamnade i lågorna. Det återstående förrådet af tändstickor
utdelades bland männen; själf behöll jag 24 askar, som
borde räcka till den tid, då vi för att skydda vårt inkognito
icke fingo använda annat än eldstål.
Hemsk och kall sänkte natten sina vingar öfver den
tysta dalen, där vårt ensliga läger, en bild af förödelsen,
försvann mellan svarta klippväggar och hvita snödrifvor,
och därofvanför tindrade stjärnorna, likt de brinnande
ljusen kring en bår.
Medan de betydligt lättade bördorna lastades, bröt
jag upp till fots, åtföljd af två män. Den ena, Kutus,
gick vid min sida, och jag stödde mig på hans axel, då
vi plumsade genom drifvorna. Det blåste ursinnigt, yr-
snön dansade i spiralformiga hvirflar och stod från alla
kammar och utsprång som hvita skynken, fladdrande i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free