Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Den sista veteranens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Utsikt åt söder från läger CCCXXXIII.
vinden. Efter en half mils vandring lägrade vi där det
första gräset växte. Snö måste smältas i grytan, ty djuren
hade icke druckit på länge. Det var icke så svårt nu,
då endast elfva funnos kvar.
Med sviktande steg fortsatte vi den 17 och 18 februari
mot OSO, än genom dalar, än öfver öppen terräng och
öfverallt genom djup tröttsam snö. Lägret CCCXXXIII
hade knappt blifvit färdigt, förrän vi öfverföllos af den
vildaste storm. Himlen hade nyss varit klar, men i ett nu
suddades den rena blå färgen ut af brandgula stoftmoln,
som kommo svepande från sydväst. Jag satt just och
ritade i lä om mitt tält, då i ett tag glödfatets innehåll
sopades bort. Männen hade samlat en hel hög af vild-
åsnans gödsel, som lika hastigt försvann, och vi sågo
de små runda bollarna lustigt dansa uppför sluttningen,
som om det gällt en kapplöpning. En hjord af antiloper
flydde förbi vårt läger; deras släta pälsar skiftade som
sammet och siden, allt efter hårens läge i vinden och
Utsikt åt öster från läger CCCXXXIII. Annalkande storm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
