Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Våra och Bruna Puppys öden i Nagrong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVI.
Våra och Bruna Puppys öden i Nagrong.
Den 6 mars togo vi ett nytt tuppfjät mot målet.
Det är tungt att färdas öfver Tibets högplatåer på vin-
tern — mer än fyra timmar orkar man ej på en dag.
Morgonen var klar, men vi hade icke kommit långt bortom
en liten sjö, hvars isskifva låg täckt med flygsand och
stoft, förrän stormen ökade i häftighet och kom mig att
vackla i sadeln. Stoftmolnen bli allt tätare, tromberna
äro mörkt rödbruna vid basen, de hårdaste stormilarna
bryta likt plogbillar upp fåror i marken, där man ibland
ser spiralformigt vridna figurer, som endast kunna här-
röra från cykloniska hvirfvelvindar. På vänster hand
framskymtar en sjö; dess yta är dels krithvit af gips
och salt, dels brunstrimmig af flygsand; endast på ett par
ställen syntes öppet vatten; det är liket af en sjö, som
dömts att försvinna.
Två murade eldstäder passade oss bra till lägerplats
vid stranden, där betet var godt. Vid sjöns östra sida
reser sig en medelhög, tegelröd kam, som jag ämnat
måla af för att föreviga dess effektfulla förtoning i stoft-
töcknet. Med Kutus och Gulam inväntade jag de andra,
och vi hade knappt fått lif i en eld förrän stormen, vid
12-tiden, ökade till orkan. Nu försvann allting, sjön,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
