- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
376

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Våra och Bruna Puppys öden i Nagrong

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

376
iskallt vatten; hvarken himmel eller horisont synes och
bergen framträda diffust. Med Kutus och Gulam bryter
jag upp i förväg och följer en mänsklig stig. Mörkt,
kallt och dystert, den eviga skymningens och köldens
och de onda luftdemonernas land. Efter tretton kilo-
meters vandring stanna vi vid randen af ett bredt is-
band, en i flera armar frusen älf, riktad mot sydväst,
öfver den glasklara skifvan sopar blåsten som en olja
och det röda stoftet sveper som en flammande skiftning
däröfver. Stödd mot Kutus glider jag i väg till andra
sidan; i en liten dalmynning söka vi lä och göra upp
den vanliga väntans eld.
Karavanen kommer fram till isranden. Det är omöj-
ligt att sanda en gångbana, allt blåser bort. Djuren ledas
ett och ett af flera män. Icke desto mindre föll en
mula och fick en ödesdiger försträckning i ena bakbenet.
Med möda kunde hon bogseras upp till lägret. Alla
sågo gråa och konstiga ut i ansiktet, våra ögon rinna,
fulla som de äro af sand och stoft. Mina läppar spricka
och blöda, mina tänder äro svarta. Mars är årets värsta
månad; så galet som nu ha vi dock aldrig haft det
förr. Hvad tjänar det till att längta efter våren och efter
solens återkomst, dagarna bli ju allt mörkare ju längre
det lider!
Den dåliga mulan hade tydligen vrickat sitt ben.
Hon vräktes omkull, kring hofven slogs ett rep, i hvars
andra ända alle man drogo. När det var som spändast,
slog Lobsang med en tältstång hårdt mot repet, för att
få vrickningen att gå tillbaka. Inte märkte jag någon
förbättring efter den hästkuren. Nej, hon är nog för-
lorad för oss, som icke hade råd att mista ett af våra
bästa djur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free