- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
383

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Våra och Bruna Puppys öden i Nagrong

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

383
utanför ett fattigt tält och kvidande i hopplös sorg min-
nas sitt förflutna lif, som allt från hennes första dagar,
då hon sörplade mjölk i mitt rum i Srinagar, förflutit i
min karavan? På dessa frågor skulle jag aldrig få svar,
ty Puppy och gula hunden hade för alltid spelat ut sina
roller i vår roman. För framtiden skulle hennes lif ge-
stalta sig på ett annat sätt, men om de följande kapitlen
i hennes lefnads saga skulle jag aldrig få kunskap. Hon
var och förblef borta och jag saknade henne gränslöst.
Jag låg vaken om nätterna och tänkte på hennes sorg,
jag såg hvarje morgon efter om hon under natten kom-
mit tillbaka och lagt sig i sitt vanliga hörn, jag tyckte
mig höra hennes tassande steg utanför tältet i skym-
ningen. jag trodde mig ofta på en kulle eller ett klipp-
utsprång genom töcknet kunna urskilja silhuetten af en
ensam och utsvulten hund, som satt med nosen uppåt
och tjöt i stormen. En tid framåt led jag formligen af
en fix idé: skuggan, den fredlösa själen, den osynliga
gengångarehamnen af en hund förföljde mig hvart jag
gick. Jag kände närheten af en osynlig hund, som följde
mig i tältet’, under de evigt enahanda ridterna, bland ti-
betanerna, och som alltid klagade och bad om hjälp, och
det plågade mig att icke kunna hjälpa eller ens trösta min
kringirrande och sökande vän. Men snart fingo vi annat
att tänka på, andra hundar blefvo mina vänner och dag-
ligen trasslade vi in oss allt mer i en härfva af faror, som
måste leda till en kris, och där den förflutna tidens
sorger förbleknade mot stundens allvar.
Den 10 mars. En sådan dag som denna är intres-
sant att ha upplefvat, men den är hård och grym så
länge den varar. Före klockan sex väcktes jag med den
oroande underrättelsen att två tibetaner nalkades våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free