Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Våra och Bruna Puppys öden i Nagrong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
tält. Jag skyndade upp, klädde mig och målade med
utspädd tusch ansikte och händer svarta. Under tiden
hunno främlingarna fram och bjödos in till Abdul Kerim,
där jag hörde dem tala om får och pengar i all gemyt-
lighet — de voro alltså icke spioner; ännu hade icke vår
timme slagit. Den ena gästen var »svågern», den andra
en hans granne, som, då han hört hur bra vi betalade
deras får, förklarade sig villig att sälja de fyra, han fört
med sig, jämte en pigg get. Abdul Kerim hade en gång
för alla order att köpa alla får, som kunde fås, och tog
dem. Geten var som sagdt en munter fyr, som genast
rymde och inte på villkor kunde fångas igen.
Väl gingo de båda tibetanerna till lamans tält för
att dricka te, men ändå var icke den kritiska spänningen
förbi, ty sannolikt skulle de komma tillbaka och titta
då vi bröto upp. Därför följde jag, medan tälten ännu
stodo resta, Tubges, »Lilla Kuntjuk» och »Snarkande
Kuntjuk», såsom vi kallade Sonam Kuntjuk på grund af
hans förtviflade timmerstockar, då de drefvo våra 31 får
nedåt dalen. Då vi gingo bort voro tibetanerna ute och
tittade, utan att ana oråd. Hör att undgå upptäckt hade
jag i en hast förvandlats till herde — präst i första akten
och röfvare i den sista! Men jag märkte snart att jag
saknade alla medfödda anlag för detta lika luftiga som
tålamodspröfvande yrke. Nog tyckte jag att jag här-
made mina ladakis så troget som möjligt, hvisslade och
hojtade på samma sätt som de och slog ut med armen
då ett får skilde sig från skocken, men mig visade djuren
icke ett spår af disciplin, utan gingo som de ville, då
jag var i närheten. Efter en timmes promenad rakt emot
blåsten hade jag fått nog, och medan de andra herdarna
fortsatte med fåren, hvilade jag och Kuntjuk i en skrefva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
