Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Våra och Bruna Puppys öden i Nagrong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
där vi icke syntes från lama-tältet, men själfva hade ut-
sikt öfver hela dalen.
Ändtligen kommo de andra med Abdul Kerim ri-
dande i têten. Våra pälsar och turbaner hade samma
färg, så att tilläfventyrs spionerande tibetaner icke så
noga skulle kunna afgöra, om det var Abdul Kerim eller
jag som red. Nu tog jag hästen och fortsatte i förväg
med mina vanliga fotgängare. Klockan elfva ökade stor-
men till vildaste raseri och låg rakt emot. Flygsanden
svepte i kompakta strimmor utmed marken, man är nära
att kväfvas däraf, man tycker att man själf står stilla,
under det att marken rör sig i svindlande fart. Vi korsa
dalen för att följa dess vänstra sida. Stoftmolnen stiga
mot solen, det mörknar, allting försvinner, som ligger
på mer än tjugu meters afstånd, vi äro omgifna af kaos.
Vi rasta för att andas ut och för att ej förlora de andra.
Men då de åter dyka upp som fantomer i tjockan, fort-
sätta vi. Många sandstormar har jag ridit ut i Takla-
makan och Lop-öknen, men knappast någon som varit
värre än denna. I Turkestan lägrar man helt enkelt, då
stormen kommer, men hvad tjänar det till att vänta ut
en storm, som håller på i trettio dagar! Vi förirra oss
bland små dyner, och ehuru dalen faller i vägens rikt-
ning, känns det som om vi arbetade oss upp till ett
högt pass — till följd af stormens påtryckning. De andra
förloras åter ur sikte. Flygsanden smattrar mot min torra,
hårda päls, som genom den ständiga gnidningen blir starkt
laddad med elektricitet. Ungefär hvarannan minut ur-
laddar den sig och jag känner obehagliga, ofta smärt-
samma knäppningar, mest i fotsulorna, händerna och
knäna. För hvarje sådan knäpp rycker också hästen till
och blir nervös. Då min gråa Tikse slutligen vägrade
25. — Transhimalaya. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
