Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Genom Bongbas bergstrakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVII.
Genom Bongbas bergstrakter.
När jag väckes till en ny dags ovissa öden och
väntande äfventyr, förefaller lifvet dystert och ensamt,
och ju längre tiden lider, desto mer längtar jag efter
ett afgörande. Då Gulam väckte mig i dag den 14, kla-
gade han öfver att Abdul Kerim inte höll ordning på
den där klockan, han hade fått af mig; antingen var
klockan eller karavanföraren tokig; han trodde dock det
senare, ty uret kunde icke misstänkas, då det ju blef
uppdraget blott hvarannan dag. Gulam påstod att om
man frågade Abdul Kerim hvad klockan var, svarade
han alltid sju, hvilken tid på dygnet det än månde vara.
På natten hade vi —24°, men dagen blef dock här-
lig; blåste gjorde det som vanligt, men solen var framme,
och åter tänkte vi på våren. Tre herdar drefvo några
hundra får mot väster, de hade af den sista snön blifvit
bortjagade från sina beten och sökte nu barmark. Till
Tong-tso hade vi blott en dagsled, sade de, och Tong-
tso var den punkt, hvarifrån vi skulle bryta af mot söder
för att genomtränga det okända landet. Lyckades jag
också blott korsa det på en enda linje, så hade den för-
flutna vinterns mödor icke varit förgäfves. Herdarnas
uppgift var riktig, ty följande dag lägrade vi på västra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
