Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Våra och Bruna Puppys öden i Nagrong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
rade i en grusig fåra. Våra tre tält ställdes nu alltid
tätt intill hvarandra, så att jag, om någon främling oför-
happandes kom in i mitt tält, skulle kunna krypa in i
Abdul Kerims, utan att bli sedd utifrån. Min ladaki-
tjapan började antaga en allt mer tillfredsställande färg-
ton, men så gjorde vi också hvad vi kunde för att snaska
ned den och få den sotig och flottig. Lillpuppy skänkte
mig sitt benägna bistånd genom att bita och slita i dess
ärmar, så att dessa redan hängde i trasor; det skulle
icke dröja länge förrän jag såg ut som en veritabel buse.
Hela natten snöade det tyst och tungt och på mor-
gonen låg snön så djup och landet var så doldt af snö-
tjocka, att vi ansågo klokast att ligga stilla. Alltmer af-
lägsna vi oss från bruna Puppy; förgäfves skulle hon
söka våra spår i snön. Kanske det var meningen att
hon liksom hvita hästen måste bort i tid för att icke
förråda oss. Tibetanerna ha otroligt skarp blick för djuren
och känna igen dem, om de också sett dem blott en gång
förut. Nu hade den faran försvunnit, alla veteranerna
voro borta. Kanske Puppy offrat sig själf för att jag
skulle lyckas! Alltjämt såg jag henne dock förvirrad
och förtviflad ströfva omkring på de ödsliga vidderna i
norr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
