- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
391

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Genom Bongbas bergstrakter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

391
som ägdes af gårdens gubbe, och han visade sig vara en
förmögen man, som sålde till oss åtskilliga välbehöfliga
matvaror. På vägen sköt Tubges sju rapphöns, med
den påföljd att ett par tibetaner kommo fram och pro-
testerade, sägande att inga andra än européer skjuta rapp-
höns; Abdul Kerim lugnade dem med att han själf före-
drog rapphöns framför fårkött. Åter var ryktet om Karma
Puntso ute och spökade. Kanske det vore klokast att
välja en helt annan väg? Nej, då skulle guvernören bli
ändå mera misstänksam ! Vi lägrade vid norra sidan af en
liten pasströskel, där vi icke hade några besvärliga grannar.
Den 19 mars. Frukosten, en delikat rapphöna och en
bägare mjölk, var just intagen, då det förmäldes, att tre
tibetaner kommo upp till vårt läger. De stannade dock
på vederbörligt afstånd och Abdul Kerim gick till dem.
Mitt tält stod öppet åt det hållet, men bommades igen i
rätta ögonblicket. Tibetanernas ärende var att fråga, om
vi hade någon medicin för en man, som fått ondt i en fot.
1 verkligheten var nog deras afsikt att spionera då vi bröto
upp, ty de lågo kvar hela tiden och tittade. Sedan svart-
målningen af mitt ansikte och mina händer blifvit utförd,
smög jag mig därför lönnvägen in i Abdul Kerims tält,
under det att Kutus och Gulam samma väg kröpo in i
mitt för att packa. Sedan gick jag med Lobsang och
Tubges och dref fåren uppåt den stig, som leder till passet
(4,918 m.). Långt hade vi icke hunnit, förrän Abdul Kerim
kom ridande på min häst och gjorde ifriga tecken åt oss att
stanna. En tibetansk ryttare, åtföljd af en stor hund, skulle
nämligen om några minuter möta oss på stigen. Vi gjorde
därför en omväg bland småkullarna, under det att karavan-
föraren fick ta hand om tibetanen. På det viset krång-
lade vi oss förbi den faran. Efter en stund kommo Kuntjuk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free