Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Från Indus’ källa genom okändt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Följande dagsled för oss öfver ett litet pass i
porfyr och på dess andra sida ledsagar oss Perna Tense
genom en djupt inskuren dal mellan vilda, vittrade
klippväggar och med en botten belamrad af skarp-
kantigt grus. Någon gång synes en liten fläck gulnadt
gräs, hårdt och spetsigt som synålar. I ett par skyddade
skrefvor kämpade några ludna och lurfviga brännässlor
för tillvaron. För öfrigt är landet ohyggligt sterilt, torrt
och ödsligt öfverallt.
Bortom en andra tröskel, som bestod av kalksten,
mötte vi ändtligen en ensam vandrare.
»Hvarifrån kommer du?» ropade Rabsang.
»Från Jumba-matsen», svarade han kort och på-
skyndade sina steg.
»Hvart går du?»
»Till ett tält ej långt härifrån.»
»Hvad har du där att göra?»
»Jag har glömt min ena stöfvel,» svarade han och
skyndade bort det fortaste han kunde. Tydligen en
tankspridd herre! Pema trodde att mannen hörde till
ett röfvarband.
En långsam stigning för oss upp till passet Tsalam-
ngopta-la (5,078 meter), hedradt med tvenne rösen och
de vanliga bönerna. Utsikten kring horisonten förråder
intet nytt. Alltjämt samma ödsliga land åt alla håll.
Inga svarta tält, inga hjordar. I sex dagar ha vi tågat
mot nordost och blott mött en ensam vandrare. Här
löpa vi åtminstone inte risken att hejdas af myndiga
guvernörer och milisuppbåd. Vi känna oss själfva som
landets herrar. Hade jag blott en starkare karavan, mera
folk och proviant, så kunde jag obehindradt fortsätta
långa vägar mot öster. Det ligger ett sällsamt behag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
