Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Jumba-matsens nomader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
om icke karavanen, som går långt i förväg, tid efter
annan försvunne i en sänka, för att efter en stund åter
dyka upp på en kullrighet. Vägen är förträfflig, glest
fint grus på hård gul lera, men icke ett grässtrå kan
upptäckas. Men denna väg för oss mot nordväst, alltså
icke åt Gartok-hållet. Jag frågar en af våra vägvisare
om orsaken. Han svarar att de sällsynta källorna tvinga
oss till en omväg.
I norr synas ett par små saltsjöar, Tso-kar-tso eller
den hvita sjön, och Pul-tso eller saltsjön. Ringmurarna
vid deras stränder vittna om vinterbesök.
Timmarna gå, landskapet förblir lika enformigt. Vi
snudda förbi en knalle af svart skiffer, vid hvars fot
en källa går i dagen, och sedan fortsätter slätten dall-
rande i lätta, skära, ökentoner. Ett land så jämnt som
detta är eljes sällsynt i västra Tibet, där bergskedjorna
vanligen ligga hoppressade i otaliga veck.
Halftannat hundratal vildåsnor tumla om på något
afstånd söder om vår route. Där måste finnas bete. Än
löpa de i hjordar, än beta de parvis eller enstaka. Men
alltid äro de tjusande att åse, där de drifva omkring
som skepp på öknens haf. Då tromberna draga öfver
hjorden, ser det ut som röken från brinnande fartyg.
Ändtligen synas tälten. De äro uppslagna mellan
Luma-ringmos söta gölar på 4,614 meters höjd. Det är
som att ankra på en fjärd midt i en skärgård. Likt
holmar dyka flacka bergspartier upp på alla håll. Tack
vare luftspeglingen tyckas de sväfva en liten bit öfver
jordytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
