Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ännu en gång öfver Indus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
klippor af porfyr. Min luftiga boning uppslogs alldeles
invid högra strandens vattenlinje, och från dess inre
kunde jag njuta af den stolta flodens åsyn, där hon
ljudlöst ringlade sitt kristallklara flöde bort mellan
bergen.
På ett stenkasts håll stodo tvenne tält, hvilkas in-
vånare icke visste hur väl de ville oss. Vi mådde också
som prinsar i denna vildt natursköna nejd, Så mycket
mera tjusande som vi på senare tid icke sett annat än
öknar. Ett frodigt får blef genast inköpt och slaktadt,
och så många tibetaner som funnos i grannskapet bjödos
med på ett dundrande gästabud. Hundarna, som länge
nog varit satta på förknappning, blefvo icke bortglömda.
Tundup Sonam bjöd på en hel knippa rapphöns, som
jag alltid föredrog framför det eviga fårköttet. Sur
mjölk vankades i byttor, och bröd bakades i askan efter
jakgödseln — kunde man väl ha det bättre i ett sådant
land som detta!
Dagen var härlig, luften varm och stilla i den djupa
dalen, 13,1° klockan ett, och 12,4° i floden. Endast någon
gång kom en kastvind susande från närmaste kam.
Med utsträckta tungor och artigt bugande infunno
sig tvenne höfdingar med titeln »gova» utanför mitt
tält.
»Det gläder mig att se er; sitt ned,» hälsade jag
dem.
»Vi ha kommit för att tjäna er efter bästa förmåga,
herre, ni har blott att befalla och vi lyda.»
»Godt. De män som med hästar och jakar följt
oss hit från Jumba-matsen, vända om till sina tält i
morgon. Jag behöfver därför nya hästar och jakar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
