- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
32

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ännu en gång öfver Indus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32
nya vägvisare, kunniga i den trakt, som ligger fram-
för oss på vägen till Djukti-la.»
»Herre, det gör oss ondt att säga det, men Serpun
kom i går dragande från guldgrufvorna i Tok-djalung
och han hade brådtom till Gartok. Vi måste därför
gifva honom så många hästar som funnos. Men vill ni
hålla till godo med jakar både för ridt och last, så skall
ni få så många som helst.»
Jag tackade för jakarna och inom ett par minuter
voro vi som barndomsvänner. De berättade gärna och
hade inga hemligheter. Jag fruktar dock att läsaren
skulle finna mindre intresse i deras berättelser än jag
gjorde, då Hlagars tibetaner talade om sina vanor och
vandringar. Tid efter annan tåga de till saltsjön Tsak-
tsaka, belägen fem dagsleder mot nordost. Där bryta de
saltet, lasta det i säckar på sina får, återvända till Hlagar
för att hvila och fortsätta sedan på nio dagar till Gjanima.
Vägen mellan Tok-djalung och Gartok är en »tasam»
eller postväg för ryttare, säga de. Därför bo de året om
vid Hlagar för att hålla förnäma vägfarande med hästar.
En annan väg följer Indusdalen utför, förbi Pekijas tältby
och Lang-tju-flodens mynning till den punkt där Gartang
eller den södra Indusarmen möter. Floden faller långsamt
hela vägen, inga fall och inga forsar störa dess lugna
lopp.
Vid Hlagar, där den absoluta höjden uppgår till
4,672 meter, fryser Indus redan vid vinterns inträde,
men ständiga källors flöden klunka dock alltid under
istäcket. Kring midvinter snöar det någon gång ett
handspann djupt. Kölden är bister, men mindre bitande
än vid Tok-djalung. Sällan falla sommarregn så strida,
att floden stiger öfver sina bräddar och icke kan öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free