Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. De sista dagarna vid Indus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Nuria är hennes vattenmängd i januari större än vid
Dungkang i november.
Ännu en dagsled, den 20 november, utan nämn-
värda förändringar! I sydost möter blicken samma berg-
massor vi minnas från Demtjok, i nordväst förstoras
det snömassiv vi nu så länge sett. Till vänster och höger
resa sig de väldiga kedjor vi känna alltsedan Gartok,
och midt i dalen slingrar den flod, hvars vatten vi
druckit i två månader. Nu är Indus för det mesta is-
belagd. Men snö saknas, äfven på Transhimalayas flackt
kullriga kammar; blott i skuggiga skrefvor på Ladak-
Indusdalen nedanför Taschi-gang.
kedjans sluttningar kvarligga året om mindre strimmor
af snö. Gräs växer nu öfverallt och här och hvar stå
buskarna ganska tätt. Men inga tält eller kojor, inga
herdar eller hjordar. Blott vid flodkröken Tavuk stodo
tre eländiga tält. Där floden stryker öfver till vänstra
dalsidan lägra vi för sista gången vid dess strand.
Vid detta läger som bär numret 264 var Indus nästan
öppen med undantag af smala band af landfast is.
Mörkblått och dröjande glider vattnet i ljudlösa hvirflar
och spiralgropar och bryter i sydvästlig riktning i en
tvärdal genom Ladak-kedjan. I nordväst se vi passet
Tsake-la, som här delar vattnet mellan Indus och Pang-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
