Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. De sista dagarna vid Indus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
gong-tso. Det är icke ett kampass i en kedja, utan en
flack tröskel mellan tvenne, Transhimalaya och Ladak.
Frostbiten och isande kall tjöt den urgamla västan-
vinden öfver Indus’ stränder och hade vräkt våra tält i
floden om vi icke fördubblat deras förtöjningar. Det
var Tjang-tangs eviga vintervindar som börjat sin lustiga
dans öfver jordens högsta högland. Jag kände igen
de gamla tagen och förstod att stormen bjöd mig upp
att dela herraväldet med honom. Öfver lägerelden log
jag vid tanken att jag redan antagit inbjudningen och
att den nya karavan, som skulle föra mig dit upp, om
några dagar skulle lystra till den första reveljen. »Gör
valet mellan Tibets vinter och Indiens eviga sommar!»
hviskade vinden i gräset på Indus’ strand. Utan tvekan
hade jag redan gjort mitt val och ändå hyste jag en
viss känsla af medlidande med mig själf vid tanken på
den förfärliga köld som väntade oss.
I våldsamma stötar går vinden öfver oss och tumlar i
vilda kaskader utför kammarna. Vi stänga våra tält och
krypa in i våra iden, men därute råder hela natten en
susande oro.
219
Öfver den isbelagda Indus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
