- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
130

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Klostret Selipuk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130
fram till stranden och plumsade genom vattnet till den
plats där jag väntade. Här sutto alla de ridande af,
utom kvinnorna. Vi togo nu ett sista farväl, prisade
ödet som kommit våra vägar att korsas, önskade hvar-
andra lycklig resa och hoppades att träffas i Toktjen.
Därmed flög Sonam Ngurbu upp på sin bruna mula
med brokigt utpyntadt täcke under sadeln, präktiga
remtyg, tofsar och grannlåter. Det vilda håret hade han
fäst upp under en röd turban, kring halsen bar han
som talisman en rostig pilspets, som tillförsäkrade honom
lycka i strid och framgång på jakten efter skurkar. Vid
vänstra sidan hängde ett stort silfverfodral — ett porta-
tivt tempel, och i lifgördeln satt svärdet vågrätt instucket.
På sina små pigga hästar sutto hustrurna gränsle med
filtstöflar i stigbyglarna och kapuschonger öfver hufvudet.
Den öfriga skaran var rustad som till härfärd. De voro
klädda i svärd och långa lansar med flat järnspets och
polerade stålband ringlande som ormar kring skaftet
och buro i remmar öfver axeln otympliga muskedunder
med långa skarpspetsade gaffelstöd, som kittla närmaste
grannen i ögon och öron, om han icke ser upp. Nu
togo de vilda ryttarna spjärn med lansarna i marken
och hoppade så med akrobatisk vighet upp på sina
hästar. Och ryttarskaran red bort i ett moln af damm
och hade snart försvunnit bortom klosterkullen.
Det såg tomt och ödsligt ut på slätten sedan Sonam
Ngurbu dragit sina färde. Blott två fattiga nomadtält
stodo ännu kvar och ett par hundar gingo och letade
efter affall.
Med en känsla af öfvergifvenhet och leda gick jag
upp till klostret som hittills hållit sina portar lika stängda
för oss, som förut klostren Mendong och Lunkar. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free