Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vår väntan i Toktjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
»Inte! Var alldeles lugna; den som hotar er med
prygel skall få med mig att göra.»
»Ja herre, det finns bara ett sätt att rädda oss och
det är att ni följer med oss tillbaka öfver Surnge-la till
Taktje.»
»Nej, hör ni; jag har ju ändtligen kommit hit nu
och måste skynda mig till Indien.»
»Ja, men govan har sagt att vi skulle slippa afbas-
ningen om vi toge er med oss hem.»
»Hvad skulle jag i Taktje att göra, jag kan väl inte
stanna där i evighet heller!»
»Ni får fortsätta därifrån till Kjangjang och Pedang-
tsangpo. Det säges att ni måste återvända samma väg
ni kommit.» Och därmed kastade sig jakmännen- med
sina gråtmilda anleten mot jorden och bådo mig åter
i de mest bevekande ordalag att följa dem hem till
deras tält.
Nu förstod jag att det var en ren lyckträff att vi
tagit oss fram genom det förbjudna landet. Hade noma-
dernas höfdingar vid Pedang-tsangpo, i Selipuk, Kjang-
jang och Taktje vetat hvad Toktjens gova visste, så hade
de aldrig hyrt oss en jak eller sålt oss en handfull tsamba
med mindre vi vände om emot öster. Hur ofta hade
jag icke gjort samma iakttagelse som nu! Hvarje myn-
dighet ville blott befria sig själf från allt ansvar och sökte
därför öfvertala mig att vända om åt det håll, hvarifrån
jag kommit. Man tycker att Toktjens gova borde ha
varit belåten med att se mig försvinna åt indiska hållet.
Men han tänkte blott på sin egen säkerhet. Ingen skulle
kunna förebrå honom att hafva hjälpt mig tvärs igenom
hans område. Eftersom jag nu ändå kommit dit från
norr, fanns ingen annan utväg än att kasta mig tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
