Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vår väntan i Toktjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
mig att jag icke hindrat er från att sätta båt i den heliga
sjön.»
»Sjön har väl inte tagit någon skada af båten?»
»Gudarna kunna vredgas. Sjön är deras egendom.
Kring stränderna fullborda pilgrimerna sin vallfart. Tso-
mavang är för god för båtar.»
»I år kan ni vara lugn. Båten är icke med; ni kan
själf öfvertyga er därom. Jag skall icke stanna en dag
vid Tso-mavang, utan gå raka vägen till Tirtapuri.
Hittills har ingen nekat oss jakar. Guvernören af Saka-
dsong ställde de första. De sista äro med från Taktje.
Senast i öfvermorgon måste vi ha en ny uppsättning.»
Efter långvarigt grundande, sade govan : »Jag skall
rådgöra med de mina och sedan gifva er mitt svar.»
Och därmed gick han. Jag kände honom redan
som en hedersman. Nu befann han sig mellan två eldar.
Han önskade göra mig till viljes, men fick icke svika
sin plikt. Af erfarenheten hade han blifvit vis. Själf hade
jag det emot mig, att jag redan en gång förut varit i
Toktjen och ställt till krångel. Och det är alltid svårare
att reda sig andra gången. Nu hade Dortje Tsuän också
utfärdat kungörelse på hela »tasam», stora vägen till
Ladak, att jag icke hade rättighet att resa annat än norrut,
hvarifrån jag kommit. Vi hade tydligen kört fast, och
vårt öde höll på att taga en högst egendomlig vändning.
Efter en timmes förlopp visade sig våra tre jakmän
från Taktje i tältmynningen. Uppskakad och afbruten
af snyftningar talade den äldste:
»Herre, Toktjens gova och fem andra män ha lofvat
oss hundra prygel hvar, därför att vi utan lof fört er
hit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
