Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Till klostret i Tirtapuri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
»Gärna! Men om misstänkta ryttare visa sig, måste
jag försvinna, annars blir jag ihjälslagen.»
Karavanens nya lots, som vi fått till skänks af vild-
marken, kallades af männen från Ladak helt enkelt
»Tiggaren» och så fick han heta så länge han var
med oss.
Hård sydvästlig blåst stack upp i solnedgången och
vågorna dånade mot stranden. Molnen skingrades kring
Kang-rinpotjes hjässa och ett matt purpursken belyste
det kungliga berget. Förra året hade jag fäst det på
mina plåtar och ritat det från alla håll. Nu såg jag
det för sista gången. Jag behöfde det icke mer, jag
hade sett mig mätt därpå, jag såg det blott som i en
dröm.
Från en liten kulle vid lägret kunde vi se Parkas
tält och kojor. Naturligtvis syntes också våra hvita tält
och våra lägereldar därifrån. Hvarför kommo de då icke
för att åter tvinga oss in på stora landsvägen till Ladak?
Jag vet det icke. Men de kommo icke och äfven denna
natt förflöt i lugn.
Strax väster om lägret nedströmmar öfver slätten den
flod som kommer från dalen närmast öster om Kang-
rinpotje och i hvars mynning klostret Tsumtul-pu-
gumpa är beläget. Äfven denna älf hade fått sin andel
af regnet; den förde 15 kubikmeter vatten i sekunden
och var 125 meter bred. Bottnen var ytterst försåtlig
och bagaget måste bäras öfver af männen. Min rid-
häst gjorde hvad han kunde för att doppa mig, då
han var nära att fastna i den sega gyttjan.
Med Satledschs gamla förtorkade bädd till vänster
tåga vi öfver det jämna landet där hästar och mulor bli
kollriga vid åsynen och doften af det saftiga betet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
