Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Manasarovar i forna och nyare tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
De vilda svaner söka tjusta där sin fristad
och längta icke mera till Manasas våg,
så nära vid, änskönt de se ditt stolta tåg.
Här må du ändtligt hvila: sjunk till hennes båtnad
på detta lustberg, sluta på dess sköna topp
i skepnad af en elefant ditt långa lopp.
Låt blixtens klara blick med stilla glans, som liknar
eldflugans strimmor under nattlig himmels ro,
få tränga glimmande uti min älsklings bo.
Tärnans mörka lockar äro molnen och hennes fallna
slöja är Ganges, som kringflyter Alakä och alltså i
Kalidasas dikt förmodas hafva sina källor på Kajlas.
Föga mer än hundra år ha förflutit sedan denna falska
tro för alltid bringades ur världen.
Jakschan uppmanar molnbudet att, efter fullgjordt
uppdrag, i skepnad af en elefant sluta sin långa färd
på Kajlas’ topp. Äfven för tibetanerna, som lånat sin
vishet från Indien, spelar elefanten en viss roll i denna
trakt. I klostret Njandi vid Kajlas’ västra fot är ett par
elefantbetar, Langtjen-sala-rapten, uppställdt framför
altaret, och det enda munkarna kunna meddela om
dem är att de äro lika gamla på platsen som klostret
själft, Vid norra stranden bär ett kloster elefantens
namn, Langbo-nan. Och slutligen kallas Satledsch, som
tidtals strömmar ut ur sjön, Langtjen-kamba eller Elefant-
floden.
Men låt oss lämna sagornas och diktens värld, där
vi förgäfves famla efter fast mark, och låt oss i stället
rannsaka häfderna och se hvad de hafva att förmäla om
den heliga sjön.
I den store makedonierns härfärd spelade Manasaro-
var ingen roll. Ptolemäus kände icke dess tillvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
