- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
338

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. I öfre Satledschs dal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338
säkra mulor redde sig under de säckar och tält som
utgjorde deras last. Det värsta stället var en brant
sluttande häll, ett skiktplan utan sprickor eller ojämn-
heter, som kunnat tjäna till fotfäste. Djuren måste med
stela ben åka kana utför denna rutschbana, under det
att en man ledde i grimman och ett par andra höggo
tag i svansen för att bromsa.
Så lastas djuren åter och öfver ett par djupa raviner gå
vi ned till flodens närhet. Stigen löper mellan stranden
och den nedersta erosionsterrassens fot. Utmed vänstra
strandens branter synas gamla terrassafsatser, ofta bil-
dande lister och öfverhängande bord och ända till 70 eller
80 meter öfver dalbottnen. I deras afskärningar framträda
olika färgade band af grus, sand och lera. För stigen
är utrymmet icke stort under regntiden, och sällan finnes
plats för en strimma af förnöjsamt gräs. Vid vänstra
stranden uppkommer i mynningen af en större bidal
en vidgning, där ett kornfält står skrikande grönt och
mognar till skörd. Men inga människor syntes till.
Sannolikt är åkerbrukaren hemma i Kjunglung, dit
en väg på vänstra stranden leder förbi två stora mane-
kistor.
Mellan ljusa klipphällar, knallar och trösklar af
nyckfulla former kryper dalgången åter ihop till en
trång och vild hålväg. Vi befunno oss just vid dess
början, då en man kom springande efter oss, uppstäm-
mande högljudda rop. Ändtligen en människa i detta
liflösa land ! Eller kanske han var förelöpare till en skara,
som nu skulle tvinga oss tillbaka till pliktens väg?
Nej bevars; då gynnaren kommit närmare igenkände
vi vår randige vän landstrykaren från Tjiu-gumpa, som
trafvade med andan i halsen och påken i högsta hugg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free