Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. I öfre Satledschs dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
Nu måste han finna sig i sitt öde. Hvad skulle han
göra, när männen med förenade krafter drogo i repet
och ett par hetsade honom bakifrån ! Hans blick var
olycklig och förskrämd, och darrande som ett asplöf i
alla lemmar gick han ut på de förrädiska plankorna.
Allt hade gått bra om han bara fortsatt. Han skulle ha
resonerat ungefär som plåtslagaren som ramlade ned
från Notre Dâmes torn och midt i fallet tänkte: Cela
va bien pourvu que cela continue. Han hade ju sett
att bron bar de andra djuren och han borde som
vanligt ha längtat efter deras sällskap. Men då han
kommit till midten af bron, for skräcken i honom.
Okänslig för repet i grimman tvärstannade han och
gjorde vänster om, så att han kom att stå på tvären
öfver bron med hufvudet uppåt floden. Han tvekade
icke. Sin blick höll han fäst i den framilande mal-
strömmen. Hans ögon flammade, hans näsborrar stodo
spända, han frustade till och så tog han dödssprånget
ned i de sjudande och kokande vågorna.
Bakhofvarna slogo mot brokanten så att hästen
gjorde en volt i luften och kom i vattnet på ryggen.
Naturligtvis males han sönder i småbitar, tänkte jag.
Tur att jag icke red öfver denna utmärkta bro! Sadeln
hade vi räddat; det enda som följde med var repet,
hvilket karlarna släppte, när de sågo hvart det bar.
I samma ögonblick hästen berörde flodytan försvann
han ögonblickligen, tagen af den vilda strömmen. Vi
rusade upp på brohufvudet för att se om det sönder-
slagna kadavret åter skulle föras upp till ytan af de
hvälfvande och rullande vattenmassorna.
»Där är han !» ropar Lobsang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
