- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
351

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. I öfre Satledschs dal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

351
»Omöjligt! Jo, verkligen!» Där dyker hans hvita
hufvud upp öfver floden på ett sjuttiotal meters af-
stånd. Satledsch breder här ut sig liksom för att hvila
efter ansträngningen.
»Han lefver, han simmar!» ropar Kutus. Ingen
brydde sig om de öfriga nio djuren.
»Bravo, han simmar åt vänstra stranden !»
»Ja, annars hade han fått hoppa en gång till.»
»Tänk att taga en sådan där omväg när han bara
hade halfva bron kvar, knappt tio steg!»
»Han blef tokig, förstås!»
Emellertid hade hästen icke alls tappat koncepterna.
Några kraftiga simtag förde honom till stranden och
med ett par elastiska språng var han uppe på det torra,
där han genast började beta friskt som om ingenting
händt. Han frustade ett par gånger och skakade vattnet
af sig, men sina lemmar hade han i behåll och inga
ben brutna. Badet tycktes tvärtom ha skojat upp honom.
Jag skyndade fram till min fyrbente vän, strök vattnet
ur hans ögon och smekte honom. Han var mig dub-
belt dyrbar nu. Satledsch hade kunnat skilja oss åt,
men nu skulle vi ännu få sällskap på vägen ned till
det varma Indien. Jag beundrade hans tanklösa mod,
men hade ingen lust att täfla i djärfhet. Tydligen hade
hästen tagits af vattnets samlade knippe. Han hade
blifvit som en del däraf och förts ut i vidgningen utan
att slå emot ett enda utsprång. Langtjen-kambas andar
hade varit honom välbevågna. Där ser man fördelen
af att resa en tjorten vid hufvudet af en bro!
Från hålvägen hade vi icke många hundra meter
kvar till närmaste äng. Djuren lastades igen och vi
bröto upp. Men då saknades hundarna. De stodo kvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free