Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Vägen till Totling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
skyndar jag att säga, att en sådan passiv oåtkomlighet
betecknar den högsta tänkbara grad af en lamas ovän-
lighet. Till förolämpningar och smädelser gå de icke.
Åtminstone har jag aldrig varit utsatt för pöbelaktighet
i Tibet.
Jag reser mig och går fram till »labrang», ett stort
hus i flera våningar. Dess fönster och burspråk likna
Taschi-lunpos och äro liksom där delvis dolda bakom
svarta förhängen med hvita vågräta band. En indisk
köpman, ägaren till det hvita tältet, kommer fram till
mig och hälsar artigt.
»Har ni hört om något bud från Gartok väntar
mig här?»
»Nej, sahib, om någon kommit skulle jag säkert ha
hört det.»
»Har ni något ätbart att sälja?»
»Intet, sahib, men vill ni köpa hundra cigarretter, de
sista jag äger, så gärna.»
Det ville jag, ty mitt tobaksförråd var på upp-
hällningen.
Jag hade just ritat fasadens konturer, lagt in ett
par burspråk och höll på med ett tredje, då en tjänare
trädde ut ur porten, gick rakt fram till mig och sade:
»Kom med mig upp i labrang.»
»Gärna. Är det Totlings kanpo-lama som vill tala
med mig?»
»Nej, priorn är icke hemma, han tältar sedan några
dagar utanför klostret.»
»Hvem är det då, som vill se mig?»
»Det är Tjangtsö.»
Vi fingo veta att denne potentat var ett slags öfver-
uppsyningsman i klostrets världsliga och ekonomiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
