Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Vägen till Totling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
angelägenheter och hade sitt ämbetsrum en trappa upp
i labrang.
Jag slutade därför att rita och följde med mina män
budet uppför en trappa och genom en mörk gång, som
ledde till ett litet aflångt rum med stort pappersfönster
åt klostergården.
Här sitter excellensen Tjangtsö på sin divan bakom
ett rödlackeradt pallbord och en mässingsbeslagen kista.
Han sitter där som en grym och mäktig domare och
väntar blott att brottslingen skall föras inför rätten.
Ännu i detta ögonblick ser jag honom framför mig,
hans bild står outplånligt inristad i mitt minne. Jag
kände att jag log vid åsynen af denna dråpliga typ,
denna tjocka, välmående och ilskna andekonung i män-
niskohamn, stursk och uppblåst som en pösmunk, beredd
att genom en afskräckande och förgrymmad uppsyn
hålla allt hvad onda demoner och européer hette fjärran
från Totlings gudasalar.
Tjangtsös underrede skymdes af kistan och bordet;
för öfrigt sken hans klumpiga lekamen af fett och flott.
Öfver axlarna bar han en violett väst, som lämnade ett
par digra armar nakna; på hans klotrunda hufvud satt
en kinesisk kalott. Hans panna låg i djupa veck, och
under lugg gnistrade hans ögon af vrede. Näsan var
rund som en potatis, läpparna köttiga — hvilka mustiga
eder kunde icke storma ut mellan dem! — kinderna
fylliga som hos en kyrkängel och prydda med tunna,
gråa polisonger, som verkade obeskrifligt komiskt här
i de skägglösas land. Ja, där satt han, Tjangtsö, som
en gårdvar i sin hundkoja och jag stod framför honom
i tibetansk dräkt och glasögon och kände afståndet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
