Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Vägen till Totling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
Indien mera oändligt än den dag då vi bröto upp från
Toktjen.
Ahå, din gamla skälm, tänkte jag i mitt stilla sinne,
du skall få pösa en stund öfver din makt och myndighet,
men till slut skall du draga det kortaste strået. Du
rör inte på nacken, du hälsar mig icke med tungan
en gång, du ber mig inte sitta på trasmadrassen vid
fönstret! Nåväl, jag sätter mig ändå, ty jag kan också
vara stram om så behöfves, och försök inte att skrämma
mig med dina gråbruna, rödsprängda, rullande ögon.
Lobsang och Kutus, som på mitt ord satte sig vid
dörren, kände sig försvinnande små inför denne grobian.
Men jag var upplagd för skämt och ämnade släppa
gäcken lös. Pass på, Tjangtsö! Jag har hela Tibet bakom
mig och blott några dagar kvar till indiska gränsen.
Försök att få mig till Gartok om du kan ! Vid Schakja
Tobas örhängen, det skall aldrig gå!
Andekonungen börjar sitt förhör. Jag hade väntat
en stämma ekande som ett tordön i den trånga kam-
maren. Men han talade mycket lågmäldt och klanglöst,
hvilket gjorde honom ändå hemskare.
»Hvarifrån kommer ni?»
»Från Tjang-tang, från Taschi-lunpo, från Taschi
Lamas labrang, från Taschi-gembe, från Tso-mavang...»
och jag drog i väg med en rad af namn, upprabblade
som en gammal utanläxa.
»Jag vet det. Ni har varit hos Taschi Lama, ni
har farit i båt öfver Tso-mavang och ni har på befall-
ning från Lhasa blifvit utvisad ur Tibet på stora vägen
till Ladak. Jag vet allt.»
»Då är det onödigt att fråga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
