Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Lamaism och katolicism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
Tibetanum beskyller den gamla manikäismen för lik-
heterna mellan de båda religionerna. Ärkekättaren
Manes var det som bar ansvaret för allt djäfvuls-
tyget i Tibet, men på hvilka underbara vägar hans läror
trängt dit får man icke veta.1 Det är orätt att som
doktor Qutzlaff söka likheter mellan kapucinernas ritual
och schamanismen och att påstå att missionärerna på
grund däraf betraktades som lamor från västerlandet.
Ty hvad har schamanismen med katolicismen att skaffa!2
Emellertid kunna vi gå längre tillbaka i tiden än till
kapucinerna. Det är högst betecknande att den förste
europé, som veterligen inträngt i Tibet, franciskaner-
munken Odorico de Pordenone, 1328, kallar storlaman
i Lhasa för påfve. Han menar abboten i det förnämsta
templet, ty Dalai Lama-värdigheten hade då ännu icke
blifvit instiftad. Hans egna ord lyda: »I denna stad
(Lhasa) bor obassy, det vill säga deras påfve på deras
språk. Han är öfverhufvud för alla afgudadyrkarna ...»3
Vår vän Andrade berättar om Tsaparangs munkar
att de bodde tillsammans »alldeles som vårt klosterfolk».
De gifta sig icke. De sjunga koralen »på vårt sätt» rent
och högt och sympatiskt. Deras tempel äro som våra
kyrkor, men finare och renare och målade, samt prydda
1 På ett ställe uttalar Georgi följande lyckade farhågor: »Antiquum
hoc & portentosum connubium Manichaicæ hydræ cum Paganismi monstro in
Tibeto commixtæ, terret me plurimum, ac nescio quid mali in posterum futu-
rum portendere videtur Ecclesiæ.» Alph. Tib. Rom 1762, p. 543. Jämför
också Alberto Magnaghi: »Relazione inedita di Un Viaggio al Tibet del Padre
Cassiano Beligatti da Macerata» Firenze 1902, p. 7 och 11.
2 Journal Royal Geographical Society, 1851, s. 226.
8 I en latinsk version (Hakluyt) heter det: »Papa eorum, qui est caput
& princeps omnium Idolatrorum . . . sicut noster Papa Romanus est caput
omnium Christianorum.» Henri Cordier: »Les voyages en Asie au XIVe
siècle du bienheureux Frère Odoric de Pordenone.» Paris 1891, p. 450.
Jämför också Henry Yule: »Cathay and the way thither», p. 149.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
