Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Mellan himmel och vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
offrets ögon. Mulåsnan stod stilla och tålig, men att
hon anade ett nedrigt attentat, syntes på hennes darrande
ben. Klart! Högra pirens karlar börja på gifvet tecken
att hala af alla krafter. Trähatten glider sakta fram öfver
kabeln. Mulan måste följa med och tar några vacklande
steg framåt; förgäfves söker hon att få spjärn med
hofvarna och hålla igen. Hon känner marken vika undan,
sträcker på benen, men når icke längre ned. I nästa
ögonblick seglar hon ut öfver den dånande floden. Hon
har resignerat, hennes ben hänga slappa, och hvad ville
hon för resten göra, stackars kräk! Men ångesten är kort,
hennes framhofvar slå mot pirkanten, hon känner åter
fast mark under fotterna och står lika tåligt stilla medan
hon befrias ur sina snaror för att sedan ledas upp till
betet i en backe.
Nu är det min tur. — »Jorden försvinner; till asarnas
fest Gjallarhorn budar...» — Deva Ram måtte tro att
jag är tung. Han surrar fast mig som en farlig fånge.
Jag trär benen i repöglorna och fattar tag i trähattens
främre plugg.
»Kör!» ropar jag.
»Nej, sahib, inte ännu,» svarar Deva Ram.
»Hvad fattas?»
»Donen hålla nog, det är ingen fara. Men den som
icke är van att se floden under sig, kan få svindel,
förlora besinningen, släppa taget med händerna, falla
baklänges, glida ur snarorna och störta på hufvudet i
Langtjen-kamba.»
»Jag får icke svindel.»
»För säkerhets skull slå vi dock ett par hvarf kring
er midja och de öfriga repen. Så där ja! Nu kan ni
släppa taget med händerna, sahib, utan att falla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
