- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
528

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Mellan himmel och vatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

528
»Kör!» ropar jag högre än förra gången.
Deva Ram gör sitt tecken, trähatten börjar glida och
jag sväfvar ut öfver kanten och ser den gråhvita, vällande
floden i djupet under mig. En evighet förgår. Hvarför
kommer jag aldrig fram? Det är ju blott 35 meter.
Där uppe på höjderna är mitt gamla Tibet. Där nere
på slätterna Indien. Min karavan är delad itu. Själf
sväfvar jag mellan himlen och den mördande Satledsch.
Jag hade rannsakat denna flod och funnit dess ur-
sprungliga källa. Den upptäckten kostade väl ett offer!
Aldrig hade jag haft en sådan respekt för den majestätiska
floden och förstod tibetanernas tjortenpyramider och
rösen vid stränder och broar, rop om hjälp mot obe-
tvingliga naturkrafter, stumma, förstenade böner till
obevekliga gudar. Mina blickar falla på den hvita,
sjudande jättegrytan där nere i afgrunden. Hur stor-
artadt, hur hänförande vackert! Intet språk äger ord
därför, ingen mästare kan måla denna tafla, det svind-
lande fågelperspektivet kan icke återgifvas på en duk.
Blott en modell kunde gifva ett begrepp därom. Hör
det samlade dånet af dessa vattenåskor, som förnyas
med hvarje ögonblick som flyr! Det fyller den trånga
stenfåran och jag sväfvar midt i ett kaos af ekovågor,
som- korsa hvarandra från milliarder håll.
Jag dinglar fram och tillbaka med karlarnas knyckar
i repet. Hallå! Blott ett par meter kvar till stenpirens
kant. Härliga land! Har kabeln hållit så långt, skall den
väl icke brista nu med en ödesdiger klang. Hugg i! En
meter kvar. Med en känsla af trygghet och välbehag
glider jag in öfver piren och befrias i en handvändning
från alla band och bojor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0589.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free