Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Kanam och Alexander Csoma Körösi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555
förbjudna land. På min väg från Tibet, där jag tillbringat
mer än två år, hade jag nu nått den punkt, som i
motsatt led var Csomas yttersta. Med en pilgrims känslor
beträdde jag de gränder och backar, där Csoma vandrat
sina ensamma steg mellan biblioteket och sin munkcell
högst upp i byn. Jag hyste ett flyktigt hopp att finna
något enda minne från hans vistelse på platsen, ehuru
78 år förflutit sedan dess.
Därför vände jag mig till Kanams vikarierande öfver-
lama, Gatjen Lobsang Tarva, och jag har redan berättat
hur han förde mig till det lilla rummet i den öfre kloster-
staden.
»Vet ni intet om denne lama-sahib?» frågade jag
honom.
»Nej, intet. Men Jangpur, en 82-årig gubbe, är
Kanams äldste invånare och kan möjligen meddela er
något.»
»Låt honom genast komma hit!» Ett bud skickades
och efter en stund hade vi gubben Jangpur hos oss.
»Minns ni den lama-sahib som bodde här?» frågade
jag-
»Nej, herre, jag var ett barn när han lämnade
Kanam. Men jag minns mycket väl att min far talade
om honom och sade att han bodde några år i klostret,
gick klädd och åt på samma sätt som våra egna lamor
och af dem betraktades som en klosterbroder.»
»Minns ni hans namn, Jangpur?»
»Ja, han hette Ganderbek,» svarade gubben utan
ett ögonblicks tvekan. På kvällen skref jag i min dagbok:
»Detta Ganderbek kan tydligen icke vara annat än
Iskender Bek, det namn under hvilket Alexander den
store är känd i västra Asien, så mycket mer som Csomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
