Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Kanam och Alexander Csoma Körösi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
rerna och om nyckeln till deras dunkla gåta, som han
trodde förborgad i Lhasa och i Kam i den yttersta
östern af Tibet.
Den 9 april låg den outtröttlige pilgrimen åter i
brinnande feber. Hans hy var gul, hans kinder in-
sjunkna och hans tankar vandrade på töckenhöljda stigar,
fåfängt famlande efter magyarernas hem. Nu lyckades
läkaren förmå honom att pröfva läkemedlet. Det kom
för sent. På aftonen den 10 föll Csoma i en letargisk
sömn och tidigt följande morgon hade han för alltid
slutat att söka efter de öppna vidder, där magyarernas
förfäder en gång i tiden redo omkring på vilda hästar.
Den tolfte fördes den döde hjälten och martyren
till grafven ; Campbell förrättade jordfästningen ; alla Dar-
djilings engelsmän hade infunnit sig. På grafven lät
Asiatiska Sällskapet resa en vård, på hvars tafla vi bland
annat läsa följande ord:
»— — — — —
och efter år af försakelser,
sådana som sällan blifvit burna,
och tåligt arbete i vetenskapens tjänst,
författade han ett lexikon och en grammatika
öfver tibetanska språket,
hans bästa minnesmärken.
På sin väg till Lhasa
att återupptaga sina forskningar,
dog han här
den ii april 1842.
Requiescat in Pace.»
Sin ålders år hade Csoma offrat åt tibetanska studier,
sitt lif skänkte han också dem. Tragiskt är det öde
som drabbade honom, att stupa just i det ögonblick,
då han stod i begrepp att för första gången korsa
gränsen till det förlofvade landet, till de heliga böckernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
