Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Petronius
enhvar som man bad om något. Man kunde tro sig
vara på en pantomim med kör och ej i en privatmans
matsal.
Emellertid hade en utsökt förrätt satts fram, ty alla
hade nu tagit plats utom Trimalkio själf, för hvilken
efter nya modet främsta platsen var reserverad. På
brickan stod en åsna af korintisk brons med en
tvärsäck, som på ena sidan innehöll gröna, på den andra
svarta oliver. Ofvanför åsnan voro anbragta tvenne
skålar med Trimalkios namn och silfrets vikt
ingraverade i kanterna. På små stegar fastlödda vid skålarna
hängde hasselmöss beströdda med honung och vallmo.
Där voro också varma korfvar på en silfverrost, och
under lågo syriska plommon och granatäpplekärnor.*
Vi hade just gripit oss an med dessa läckerheter, då
Trimalkio i egen person under musik bars in, kringstoppad
med kuddar. Vi kunde knappt betvinga vårt löje vid
den kostliga synen. Hans glattrakade hufvud stack
upp ur en skarlakansröd kappa, och kring den väl
omlindade halsen hade han dessutom en duk med bred
purpurbård och på båda sidor nedhängande fransar. På
vänstra handens lillfinger bar han en stor, förgylld ring
och på sista leden af ringfingret en mindre, efter hvad
jag tyckte mig se af gediget guld men besatt med
något som liknade stjärnor af stål 2). Inte nöjd med
att visa dessa dyrbarheter hade han blottat högra
armen, som var smyckad med ett guldarmband och en
elfenbensring sammanhållen af ett blänkande knäppe.
* Plommonen skulle föreställa kol och de röda kärnorna gloöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
