Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trimalkios middag 17
Sedan han noga petat sina tänder med en
tandpetare af silfver, tog han till ordet:
»Mina vänner, egentligen hade jag inte lust att sätta
mig till bords ännu, men för att inte låta er vänta
längre försakade jag mitt eget nöje. Ni har väl
emellertid ingenting emot att jag slutar spelet?»
En slaf kom in med ett bord af terpentinträ och
tärningar af kristall, och jag lade märke till något
extrafint: i stället för svarta och hvita brickor begagnades
silfver- och guldmynt.
Medan nu vår värd under allehanda mustiga uttryck
fortsatte sitt spel och vi alltjämt höllo på med förrätten,
bars det in en bricka med en korg, i hvilken låg en
höna af trä med vingarna utbredda som om hon legat
på ägg. Två slafvar stego fram, och under bullrande
musik började de leta i höet och togo fram en hop
påfågelsägg, det ena efter det andra, som de delade
ut bland gästerna.
Trimalkio kastade ett öga på deras förehafvande.
»Jag har sagt till om att det skulle läggas
påfågelsägg under hönorna», sade han, »och jag tror
sannerligen, go’ vänner, att de redan är utkläckta. Men låt
oss ändå försöka, om de duger.»
Vi fingo skedar — som vägde minst ett halft
skålpund — och knackade sönder äggen, som voro gjorda
af någon sorts tjock deg. Jag för min del hade så när
kastat bort mitt, ty jag tyckte det redan var en
kyckling i det. Men när jag så hörde en stamgäst säga:
»Här är bestämdt något godt!» stack jag fingrarna
a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
