Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Petronius
innanför skalet och fann en smällfet snäppa inbäddad
i pepprad ägghvita.
Trimalkio hade nu slutat spela, lät servera sig af
rätterna och uppmanade oss med ljudlig stämma att
dricka än en bägare honungsvin. I detsamma gaf
orkestern en signal, och brickorna med förrätten blefvo
i hast utburna af en skara sjungande slafvar. Hur de
sprungo där om hvarann, så råkade en tappa ett fat
i golfvet och tog upp det. Detta varsnade Trimalkio,
och han befallde, att slafven skulle få en örfil och att
han skulle kasta fatet i golfvet igen. Sedan kom en
husgerådsslaf och sopade ut silfverfatet med en kvast
som om det varit annat afskräde.
Strax därpå inträdde två långlockiga etioper med
sådana där små läderflaskor, som användas vid
bestänkning af sanden på amfiteatern, och göto vin öfver våra
händer; vatten var där ingen som bjöd på.
Då vi rosade vår värd för hans öfverdåd, svarade han:
»Lika öfver lag, det är Marsgudens valspråk!
Därför har jag också låtit hvar och en få ett bord för sig.
På det sättet slipper vi dessutom den där slafträngseln,
som gör det så hett för en.»
Nu bars det in glasamforer, väl förseglade med gips
och som om halsen hade etiketter med påskrift:
»Hundraårig falerner af Opimius’ årgång». Medan vi studerade
påskrifterna, slog Trimalkio ihop händerna och utbrast:
»Ack ja! Vinet lefver längre än en fattig människa!
Låt oss då göra heder åt det! Vinet det är lifvet. Och
äkta opimianskt bjuder jag på. I går bestod jag inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
