Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trimalkios middag 19
lika godt, och då hade jag ändå mycket finare folk
på middag.»
Medan vi nu drucko och frossade, kom en slaf in
med ett skelett af silfver hopfogadt så, att dess leder
och rygg kunde vridas i alla riktningar. Trimalkio
roade sig med att gång efter annan slänga det utåt
bordet för att låta oss se hur konstigt det vred sig,
och så deklamerade han:
Ack vi eländiga flarn! Huru intig är icke mänskan!
Sådana varda vi alla, när Orkus har oss anammat;
därföre lefvom och fröjdoms, så länge oss unnas!
Då bifallet tystnat, inbars en rätt, som verkligen
icke motsvarade våra förväntningar men som dock
genom sin ovanlighet drog allas blickar till sig. På en
rund bricka voro djurkretsens tolf tecken anbragta i
ordningsföljd, och på hvart och ett hade kocken lagt
en därtill svarande maträtt: väduren hade fått
bockärter, oxen ett stycke oxkött, tvillingarna testiklar och
njurar, kräftan en krans, lejonet ett afrikanskt fikon,
jungfrun lifmodern af en so,som ännu inte grisat, vågen en
riktig våg, i hvars ena skål låg en tårta, i den andra en
annan sorts kaka; skorpionen en liten hafsfisk, skytten
en hare, stenbocken en krabba, vattumannen en gås,
fisken två hafsbarber. I midten låg en frisk grästorfva
och på den en honungskaka.
En egyptisk slaf bjöd omkring bröd på ett fyrfat
af silfver och sjöng därvid med gräslig stämma ett
stycke ur sångspelet Asa foetida. Rätt besvikna skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
