Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Petronius
åt’’et. Jag kommer ihåg Safinius; han bodde på den
tiden — jag var pojke då — vid gamla triumfbågen.
Det var en karl som hette duga det. Där han gick
fram, där var det bäst att hålla sig ur vägen, men
pålitlig och vänfast var han, och ärligare kunde ingen
vara. Och på rådhuset där sa’ han dem sanningen,
skall jag säga, och det rent ut. Och på forum sen,
där dundrade han som en basun, och aldrig såg man
en svettpärla i ansiktet på honom, aldrig spottade han;
det var visst asiatiska manér han lagt sig till med.
Och så artigt han besvarade ens hälsning, nämnde en
alltid vid namn, precis som om han varit ens like.
Därför fick man också säden för en spottstyfver på
hans tid. Ett bröd för en as orkade inte två äta upp;
nu är det mindre än ett oxöga ibland. Och värre blir det
för oss dag för dag, hå hå ja ja!l Den här stan växer
baklänges som en kalfrumpa. Men hvarför har vi också
en sån usling till edil? Vårt väl och ve struntar han
i, bara han själf kan förtjäna en as. Han han sitter
och vräker sig och tar in mer på en dag än en ann’
stackare har i fädernearf. Jag vet nog jag hvar han
högg sig tusen gulddenarer. Hade vi bara ruter i oss,
så skulle han gona sig så lagom. Men nu för tiden
är folk lejon hemma men harar ute. Hvad mig
beträffar har jag knappt kläderna på kroppen, och
fortsätter den här dyrtiden, blir det ingen annan råd än
att jag får sälja mina fattiga kåkar. Och hur skall
det gå, om hvarken gudar eller människor förbarmar
sig öfver den här staden? Så sant som jag vill ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
